Jaah... De har hänt lite grejer sen sist. Jag har hunnit med att bli utnyttja, soppank, gjort olagligheter, flytt från Sundsvall och fått nån ”diagnos” - panik blablabla syndrom tror jag de hette.

Nu bor jag iaf med mina kära farföräldrar och de är ju både på gott och ont... farmor är dement oj förlåt jag menar att hon blir ofta stressad så hon glömmer bort vad jag och alla andra heter och vad olika grejer heter... förlåt farmor jag älskar dig men de är jobbigt att se att allt har gått så fort. Farfar har ju oxå börjat glömma lite grejer och inte blir han glad om man skulle råka säga till han om han tex ställer p-skivan fel. De är inte meningen att klaga på er men men... de tär på mig och jag blir irriterad och less men de är med kärlek så ta inte åter för mycket okej? De är skönt att jag kan fara ut till min farbror en kväll om jag vill snacka lite skit och träffa min lilla solstråle. Han bidrar med så mycket gott till mig utan att han kanske vet om det men en dag ska han få veta att när de är och har varit som tyngst och jag har hört en liten pojkröst som ropar ”Eeeemmaaaa” skiner jag alltid upp.

Varför jag har fått den här ”diagnosen” nu då är för att jag brukar få panikångest attacker och har fått fler och fler oftare och oftare. Vad som utlöser anfallen är oftast skolan och om idioterna (kan ta dom i ett eget inlägg om så önskas av någon) skulle komma upp i mitt huvud. Allt dom har gjort mot mig. De inte så kul att vara en bankomat till 5 killar och dessutom tafsade och tvingade mig till saker. De har satt sina spår tyvärr. När jag tänker på dom gör de så ont i hela min kropp, jag ryser, får panik och svårt att andas...

Så nu måste jag äta 2 olika mediciner, en varje morgon och en vid behov. Är glad oxå att jag har fått komma till öppenpsyk nu här där jag bor och träffat en bra kvinna som jag antar är nån psykolog/kurator. Har träffat henne 2 ggr nu och de känns jättebra. Nu ska jag bara försöka fokusera framåt, jobba och leva livet som jag vill ha det.  

Tack å hej leverpastej!