Direktlänk till inlägg 27 augusti 2017
Fan oxå! Har haft ett sammanbrott i sommar redan. Mådde så dåligt då så jag orkade inte ens försöka skriva ner allt. Men nu... mår jag så dåligt igen. De är som att jag sprang in i en vägg. Ångest, panik, skräck, ensamhet, demonerna i skallen. När ska dom försvinna? Kommer jag alltid vara tvungen att leva med dom? Kommer jag klara de? Försöker tänka på alla glada stunder jag haft men då kommer jag bara in på Mysan. Sista gången jag såg henne och hennes blick skrek bara att jag skulle ta henne därifrån. Men ja, jag vet då hade hon bara fått lida mer och de ville jag inte. Vill bara vara den där lilla oskyldiga flickan igen som kommer krypa upp i en vuxens famn och bara bli hårt kramad och få höra dom där orden om att allt kommer ordna sig. Vad har jag gjort som har förtjänat att må så här? DÖ EMMA DÖ!!!!!
Dag #2 med ångest idag. Drömmer så jobbiga och intensiva drömmar nu om döden och stressen att hitta alla inom dom dör. Känner mig bara trött, seg, uttråkad men orkar samtidigt inte göra nåt. Har börjat ha oroskänslor och börjat tvivla på mig och han ...
Ååååh jag har sån ångest!!! Känner mig osynlig, bortglömd, ensam, ful, tjock, äcklig, smutsig, ledsen. Jag får panik!!!!! ?????? ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 | |||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|