En av dom västa grejerna jag aldrig skulle vilja vara med om hände ikväll/natt. Har en kille i södra Sverige som jag brukar snacka med då vi båda lider av psykisk ohälsa. Har själv inte mått nå bra idag som vi har inte pratat då jag ville "isolera" mig. Får ett meddelande nu ikväll där han skrivet i stort sett tack och adjö och ska ta bort sig. Jag får panik, hyperventilera samtidigt som jag ringer 112. Blir kopplad till polisen i hans stad som skulle åka och kolla. En till tjej som har sett detta i en grupp vi är med i både jag och H som oxå larmar. De är tyst ett tag sen ringer polisen mig och frågar om jag har fått tag i han. Men jag sa nej, provade ringa hans mobil 1000 ggr, skriva och ringa på fb och på Snapchat. De polisen sa då var att dom skulle prova igen (vet inte om dom menar att knacka på eller så) och annars ringa en låssmed eller bryta upp dörren. Nu tillslut ringlade han mig och sa att han sitter i ambulansen så nu ska han äntligen få hjälp.

Den rädslan jag kände ikväll så måste mina anhöriga minst ha känt när de har varit nåt med mig.

Kommer nog ta ett tag för mig att smälta allt och varva ner men men.... Han lever iaf ??